1. "Stjärnor gömmer dina eldar, / Låt ej ljus se mina svarta och djupa begär." (Akt I, Scen IV):Detta åsido visar att Macbeth planerar något olycksbådande och vill dölja det från världen. Han vill inte att hans onda avsikter ska bli kända.
2. "Prinsen av Cumberland! Det är ett steg / på vilket jag måste falla ner, annars hoppar jag över, / för på mitt sätt ligger det." (akt I, scen IV):Macbeth avslöjar sin ambition att bli kung och erkänner att närvaron av Malcolm (prinsen av Cumberland) utgör ett hinder för hans planer.
3. "Om det är bra, varför ger jag efter för det förslaget / Vems hemska bild fixar mitt hår / Och får mitt sittande hjärta att slå i mina revben?" (akt I, scen III):Macbeth kämpar med tanken på att mörda Duncan och ifrågasätter varför han överväger en så ond handling. Denna interna konflikt visar hans moraliska dilemma och den rädsla som åtföljer hans önskningar.
4. "Klockan inbjuder mig. Hör det inte, Duncan, för det är en knä / som kallar dig till himlen eller till helvetet." (akt II, scen I):När han går för att begå mordet på Duncan, hör Macbeth en klocka ringa. Detta åsido avslöjar hans skuld och oro, eftersom han föreställer sig det som en varning för konsekvenserna av hans handlingar.
5. "Är detta en dolk som jag ser framför mig, / Handtaget mot min hand?" (akt II, scen I):Macbeth upplever hallucinationer och ser en dolk sväva framför honom. Detta återspeglar hans vacklande verklighetskänsla och hans ökande nedstigning till galenskap och kaos.
6. "Tyckte att jag hörde en röst ropa 'Sov inte mer! / Macbeth gör mord sover!' Den oskyldiga sömnen, / Sömnen som knyter upp omsorgens rabblade hylsa, / Varje dags livs död." (akt II, scen II):Efter att ha mördat Duncan lider Macbeth av sömnlöshet och skuld. Detta åsido visar de psykologiska effekterna av hans brott, eftersom han inser att han har tagit bort den fridfulla sömnen som är avgörande för mänskligt välbefinnande.
Dessa sidor avslöjar Macbeths inre kaos, hans ambition, hans rädsla och hans nedstigning till galenskap när han brottas med konsekvenserna av sina handlingar. Genom att ge tillgång till sina tankar använder Shakespeare åt sidan för att utveckla Macbeths komplexa karaktär och utforska de psykologiska aspekterna av hans förvandling.