Freud trodde att Oidipuskomplexet var en normal del av barndomens utveckling och att dess framgångsrika lösning var avgörande för en hälsosam psykologisk utveckling hos vuxna.
Enligt Freud utvecklas Oidipuskomplexet vanligtvis i följande stadier :
* Tidig bilaga :Under de första åren av livet utvecklar barn en nära anknytning till sina primära vårdgivare, vanligtvis sina föräldrar. Denna anknytning kännetecknas av känslor av kärlek, beroende och tillit.
* Sexuella känslor :När barn blir äldre börjar de utveckla sexuella känslor mot sina föräldrar. Dessa känslor uttrycks ofta genom tillgivna beteenden, såsom kramar och kyssar, såväl som genom lek.
* Avundsjuka och rivalitet :Barn kan också börja känna avundsjuka och förbittring mot föräldern av samma kön. Detta beror på att de ser denna förälder som en rival för tillgivenhet hos föräldern av det motsatta könet.
* Upplösning :Ödipuskomplexet löses vanligtvis vid 5 eller 6 års ålder. Detta inträffar när barn inser att de inte kan konkurrera med sina föräldrar om tillgivenhet från den motsatta könets förälder. De börjar också identifiera sig med sin samkönade förälder, vilket hjälper dem att utveckla en sund självkänsla och könsidentitet.
Freud trodde att en framgångsrik upplösning av Oidipuskomplexet var avgörande för en hälsosam psykologisk utveckling hos vuxna. Han trodde att individer som inte kunde lösa sitt Oidipuskomplex skulle utveckla psykologiska problem, såsom ångest, depression eller sexuell dysfunktion.