1. Enkelhet och enkel implementering. Monoalfabetiska chiffer är relativt enkla att skapa och implementera, och kräver endast en mappning av bokstäver i klartext till bokstäver i chiffertext. Denna enkelhet gör dem tillgängliga för ett brett spektrum av användare, inklusive tillfälliga användare och individer utan omfattande kryptografisk kunskap.
2. Motstånd mot brute-force attacker. Brute-force attacker, som innebär att man systematiskt försöker alla möjliga nycklar, kan vara beräkningsintensiva för mer komplexa chiffer. Men i fallet med monoalfabetiska chiffer begränsas antalet möjliga nycklar av antalet tecken (dvs alfabetet) som används. Detta gör brute-force attacker mer genomförbara, men fortfarande utmanande för stora alfabet eller längre nycklar.
3. Lämplighet för vissa tillämpningar. Monoalfabetiska chiffer är särskilt väl lämpade för tillämpningar med låg säkerhet, som att dölja hemliga meddelanden i tillfällig kommunikation, personliga dagböcker eller icke-kritiska dokument. Deras enkelhet och användarvänlighet gör dem praktiska i dessa scenarier.
Det är viktigt att notera att monoalfabetiska chiffer i allmänhet anses vara svaga enligt moderna kryptografiska standarder. Mer robusta krypteringstekniker, såsom polyalfabetiska chiffer och moderna kryptografiska algoritmer som AES, är i allmänhet att föredra för att säkra känslig information.