Medkänsla: Lincoln uttrycker djup sympati och oro för de soldater som har offrat sina liv för frihetens sak. Han erkänner smärtan och lidandet hos de efterlämnade familjerna och hedrar minnet av de stupade.
Ödmjukhet: Lincolns tal återspeglar en djup känsla av ödmjukhet. Han tillskriver segern inte till sig själv eller unionens styrkor enbart utan till en högre makt och nationens orubbliga beslutsamhet.
Enhet och försoning: Lincoln betonar vikten av att läka nationens sår efter inbördeskriget. Han uppmanar till enighet, förlåtelse och att illvilja läggs åt sidan mot dem som kämpade mot unionen.
Hängivenhet till plikt: Lincolns tal visar hans orubbliga engagemang för frihetens och rättvisans sak. Han erkänner det enorma ansvar och plikt som lagts på honom som president och lovar att fortsätta arbeta outtröttligt för nationens välfärd och bevarande.
Moralisk övertygelse: Lincolns ord avslöjar hans starka moraliska övertygelse och tro på rättfärdigheten av den sak de kämpade för. Han bekräftar åtagandet för idealen om frihet och jämlikhet och uttrycker en fast beslutsamhet att upprätthålla dessa principer.
Ledarskap och styrka: Lincoln projicerar styrka och självförtroende som ledare. Han ingjuter hopp och trygghet i folket genom att förmedla en känsla av syfte, beslutsamhet och förmågan att vägleda nationen genom utmanande tider.
Vältalande kommunikation: Talet belyser också Lincolns exceptionella oratoriska färdigheter. Hans förmåga att artikulera komplexa idéer i ett enkelt men kraftfullt språk, hans kadens och hans val av ord gör hans tal minnesvärda och slagkraftiga.