Stycket kännetecknas av sin lyriska melodi och milda, flödande ackompanjemang. Det börjar med ett enkelt tema i höger hand, som sedan utvecklas och upprepas genom hela stycket. Vänsterhanden ger ett stödjande ackompanjemang, med arpeggierade ackord och enstaka melodiska figurer.
Den övergripande stämningen hos Für Elise är en av melankoli och längtan. Stycket tolkas ofta som en återspegling av Beethovens egna personliga känslor när han komponerade det. Beethoven upplevde en hel del personlig oro 1810, inklusive döden av sin nära vän och beskyddare, prins Karl von Lichnowsky.
Für Elise är ett vackert och uttrycksfullt musikstycke som har fångat lyssnarnas hjärtan i generationer. Det är en tidlös klassiker som fortsätter att avnjutas och framföras av pianister på alla nivåer.