1. Användning av vardagsspråk :Shakespeare inkorporerade vardagligt, informellt språk och vardagliga uttryck som var vanligt förekommande av de lägre sociala skikten under hans tid. Detta inkluderade regionala dialekter, slang, ordspråk och idiom. Till exempel, i "Henry IV, del 1" använder karaktären Falstaff, en allmänning, fraser som "Jag skulle jag vore en vävare; jag kunde sjunga psalmer" och "Jag är så melankolisk som en gibbkatt."
2. Sammandragningar och elitärer :Sammandragna ordformer och utdragna stavelser var vanliga i allmogens tal. Shakespeare använde dessa sammandragningar för att skapa en mer avslappnad och snabb talrytm, som återspeglar det naturliga samtalsflödet. Till exempel, istället för "det är" använde Shakespeare ofta "det är" och istället för "kan inte" skulle han använda "kan inte".
3. Enkel syntax :Allmännas dialog kännetecknades typiskt av enklare meningsstrukturer jämfört med det mer utarbetade språket som användes av ädla karaktärer. Shakespeare använde enkel grammatik, undvek komplexa meningsstrukturer och utsmyckat språk, för att förmedla de grundläggande tankarna och farhågorna hos vanliga människor.
4. Repetition och parallellism :Upprepning av ord, fraser och idéer var ett framträdande inslag i vanliga människors tal i Shakespeares pjäser. Denna upprepning hjälpte till att skapa en känsla av brådska, betoning och rytm. Parallella strukturer tillförde också en musikalitet och minnesbarhet till dialogen.
5. Referenser till vardagen :Allmännas dialog innehöll ofta hänvisningar till vardagliga aktiviteter, yrken och upplevelser som var relaterade till de lägre klasserna. Shakespeare utnyttjade sin publiks delade kulturella kunskap för att skapa en känsla av förtrogenhet och koppling till allmogens värld.
6. Användning av humor och ordspel :Shakespeare använde humor och ordspel för att lägga till djup och underhållning till allmogens dialog. Vanliga människor ägnade sig ofta åt kvicka skämt, skämt och ordlekar, och avslöjade deras kvickhet och intelligens bortom deras sociala status.
7. Karakterisering :Shakespeare använde allmogens dialog för att särskilja och utveckla karaktärerna. Varje allmänning hade en distinkt röst och sitt sätt att tala, vilket speglade deras personlighet, bakgrund och sociala position.
Genom att införliva dessa språkliga drag och stilistiska val skapade Shakespeare en realistisk och autentisk representation av allmogens dialog i sina pjäser. Dessa aspekter bidrog till den övergripande rikedomen och mångfalden i hans dramatiska språk, vilket gjorde att han kunde skildra ett brett spektrum av karaktärer och social dynamik i sina verk.