1. Skuld och ansvar: Victor känner en djup känsla av skuld och ansvar för att skapa varelsen. Han förstår att varelsens monstruösa utseende har lett till hans isolering och lidande. Att lyssna på hans berättelse är ett sätt för Victor att konfrontera sina egna handlingar och de konsekvenser de har fått.
2. Nyfikenhet och lust att förstå: Victor är till sin natur nyfiken och drivs av kunskapssträvan. Han vill förstå varelsens perspektiv, motiv och hur han har kommit att bli så isolerad och hämndlysten. Han hoppas att han genom att förstå varelsen kan hitta ett sätt att mildra konsekvenserna av sina handlingar.
3. Rädsla och en önskan om upplösning: Victor fruktar varelsens raseri och potentialen för ytterligare förstörelse. Han hoppas att han genom att förstå varelsens berättelse kan hitta ett sätt att blidka honom och förhindra ytterligare skada. Han ser att lyssna på varelsen som ett sätt att potentiellt nå en lösning på konflikten.
4. Tvång och pliktkänsla: Victor känner sig tvungen att lyssna på varelsens berättelse. Han ser det som en moralisk skyldighet, ett sätt att gottgöra den smärta han har åsamkat.
5. Empati och ett erkännande av delad mänsklighet: Trots varelsens monstruösa utseende börjar Victor se honom som en varelse med känslor, önskningar och en förmåga att lida. Han börjar känna empati för varelsens svåra situation och erkänner deras gemensamma mänsklighet.
I huvudsak drivs Victors beslut att lyssna på varelsens berättelse av ett komplext samspel av skuld, nyfikenhet, rädsla, tvång och empati. Han hoppas att förståelsen av varelsens perspektiv kommer att leda till en lösning på konflikten, men i slutändan är det en vändpunkt i hans resa av självupptäckt och hans konfrontation med konsekvenserna av hans handlingar.