Så här fungerar det:
* Den yttre berättelsen: Romanen börjar med att Robert Walton, en upptäcktsresande i Arktis, skriver brev till sin syster Margaret Saville. Han beskriver sin resa och sitt möte med Victor Frankenstein, som berättar sin historia.
* Den inre berättelsen: Victor Frankensteins berättelse utspelar sig när han berättar om sina erfarenheter av att skapa monstret, dess efterföljande flykt och tragedin som följer. Detta är huvudberättelsen i romanen.
Därför ramas romanen in av den yttre berättelsen om Waltons brev, inom vilken Victors berättelse är kapslad. Denna struktur tjänar flera syften:
* Lägger till lager av perspektiv: Vi hör historien inte bara från Victors synvinkel utan också från Waltons, vilket möjliggör olika tolkningar och insikter.
* Ökar spänningen: Mysteriet kring Frankensteins skapelse och hans möte med Walton bygger förväntan på den inre historien.
* Betonar kraften i berättande: Waltons brev antyder att att dela berättelser kan hjälpa oss att förstå oss själva och världen omkring oss.
Så medan "Frankenstein" i första hand handlar om Victors skapelse och det efterföljande kaoset, ger berättelsen inom berättelsestrukturen djup och komplexitet till berättelsen.