Problemet med "lojalitet"
* Tvetydiga motiv: I Hamlet agerar karaktärer sällan av ren lojalitet. Deras handlingar drivs ofta av egenintresse, ambition, kärlek, rädsla eller plikt. Det är svårt att säga om någon verkligen är "lojal" eller bara agerar på ett sätt som gynnar dem.
* Skiftande allianser: Allt eftersom pjäsen fortskrider förändras allianser dramatiskt. Vänner blir fiender, och fiender kan tyckas bli vänner. Att bestämma sann lojalitet blir nästan omöjligt.
Möjliga kandidater för lojalitet till Hamlet
Här är några karaktärer som kan anses vara lojala, med varningar:
* Horatio: Horatio är Hamlets närmaste vän. Han är konsekvent stödjande och verkar genuint bekymrad över Hamlets välbefinnande. Men han är också tveksam till att engagera sig i Hamlets planer.
* Spelarna: De resande skådespelarna verkar vara genuint förtjusta i Hamlet och villiga att hjälpa honom. De är också kritiska till kungens hov och staten Danmark.
* Ophelia: Ophelias kärlek till Hamlet verkar äkta. Men hon är också djupt påverkad av sin far och bror, och hennes handlingar blir tvivelaktiga.
* Fortinbras: Fortinbras är inte direkt lojal mot Hamlet men representerar en motsatt maktstruktur. Han lyckas i slutändan göra anspråk på den danska tronen, och föreslår ett möjligt alternativ till Claudius korrupta styre.
Det är värt att överväga:
* Hamlet själv: Hamlet är en komplex och introspektiv karaktär. Han kämpar med lojalitet mot sig själv, sin far och sitt land. Hans handlingar beror ofta på en pliktkänsla, men han är också djupt motstridig och osäker.
* Spöket: Spökets motiv är att hämnas hans död, men det är oklart om hans önskningar överensstämmer med Hamlets verkliga intressen.
Ytterst är frågan om lojalitet hos Hamlet en tolkningsfråga. Pjäsen utforskar komplexiteten i mänskliga relationer och gråzonerna mellan lojalitet och självbevarelsedrift.