Här är en sammanfattning av hans reaktion:
* Ilska och frustration: Hamlet är rasande över Polonius inblandning. Han ser det som ett svek, speciellt eftersom han verkligen älskade Ophelia. Han uttrycker sin ilska genom bittra ord, anklagar Polonius för att vara manipulativ och anklagar honom för att vara kär i Ophelia själv ("Få dig till ett nunnekloster. Varför skulle du vara en uppfödare av syndare?"). Han uttrycker också frustration över sin egen situation, känner sig instängd och manipulerad.
* Förvirring: Hamlets kärlek till Ophelia är äkta, men han är också djupt störd av sin fars död och hans uppdrag att hämnas. Detta gör honom osäker på sig själv och sina känslor, vilket leder till en förvirrad reaktion. Han ifrågasätter Ophelias lojalitet och undrar om hon verkligen är kär i honom eller bara spelar en roll.
* Manipulation: Även om Hamlet verkar uppriktigt upprörd, använder han också situationen för att manipulera Ophelia. Han säger åt henne att "gå till ett nunnekloster", med vetskapen om att detta skulle påverka henne djupt. Detta avslöjar en mörkare sida av hans personlighet, vilket tyder på att han kanske använder henne för att främja sina egna mål.
* Självbedrägeri: Hans ilska mot Polonius kan också vara ett sätt för honom att maskera sin egen osäkerhet och rädsla för sina känslor för Ophelia. Han är rädd för att bli sårad och genom att skylla på Polonius undviker han att ta ansvar för sina egna känslor.
I slutändan är Hamlets reaktion på Polonius kommando komplex och nyanserad. Det återspeglar hans inre kaos, hans genuina kärlek till Ophelia, hans ilska över att bli manipulerad och hans vilja att manipulera andra för att uppnå sina egna mål.