1. Politisk och social korruption: Hamlet ser det danska hovet som korrupt och förtryckande. Kungen, Claudius, har mördat sin bror, Hamlets far, för att vinna tronen. Rätten är fylld av bedrägeri och intriger, och Hamlet känner sig instängd i ett system som han inte kan förändra. Han uttrycker sin frustration och önskan att fly genom att jämföra Danmark med ett "fängelse".
2. Moraliskt förfall och hyckleri: Hamlet äcklas av det moraliska förfall han ser i det danska samhället. Han observerar domstolsmedlemmarnas hyckleri och ytlighet och känner sig isolerad och ensam i sin strävan efter sanning och rättvisa. Han använder metaforen om ett fängelse för att förmedla sin känsla av instängdhet i ett moraliskt bankrutt samhälle.
3. Begränsade valmöjligheter och begränsningar: Hamlet känner sig begränsad i sina handlingar och val under hela pjäsen. Han är bunden av plikten att hämnas sin fars död, men han brottas också med moraliska dilemman och osäkerheter kring rätt handlingssätt. Känslan av att vara instängd i en cirkel av våld och vedergällning bidrar till hans uppfattning om Danmark som ett fängelse.
4. Psykologiskt fängelse: Hamlet upplever en djup känsla av psykologisk fängelse på grund av sin sorg, skuld och existentiella kontemplationer. Han brottas med frågor om livet, döden och meningen med tillvaron. Tyngden av hans tankar och känslor belastar honom och får honom att känna sig instängd i sitt eget sinne.
5. Kontrast mot idealistiska förväntningar: Hamlets besvikelse härrör från hans idealiserade vision av Danmark före faderns död. Han minns en tid då riket uppfattades som en plats för fred och välstånd. Kontrasten mellan detta idealiserade förflutna och Danmarks nuvarande tillstånd understryker ytterligare känslan av instängdhet och fängelse.
Hamlets användning av fängelsemetaforen speglar hans djupa känsla av förtvivlan, besvikelse och de begränsningar som hans omständigheter ställer på honom. Det fungerar som en kraftfull symbol för hans kamp mot yttre och inre krafter som begränsar hans frihet och lycka.