Juliet, som tror att Romeo är död efter att han dödat hennes kusin Tybalt, dricker en dryck som gavs till henne av Friar Laurence. Denna dryck framkallar en dödsliknande sömn, vilket gör att hon ser död ut. När Romeo ser sin livlösa kropp antar han att hon verkligen är borta och dricker ett dödligt gift.
Den dramatiska ironin ligger i det faktum att Juliet inte är riktigt död, och om bara Romeo visste detta hade han kunnat räddas. Friar Laurence, som kokat ihop drycken, är inte heller medveten om Romeos impulsiva handling och kommer för sent för att förhindra hans död.
Den här scenen förstärker pjäsens övergripande teman om öde, missförstånd och tragiska konsekvenser, och belyser inverkan av missförstånd och förhastade beslut på karaktärernas liv.