Ett exempel på stiliserade rörelser inom drama är användningen av Kabuki-teatertekniker. Kabuki är en traditionell japansk teaterform som har överdrivna rörelser, utarbetade kostymer och dynamiska scenuppsättningar. Skådespelare i Kabuki använder mycket stiliserade rörelser för att uttrycka känslor och skapa en känsla av dramatik och spektakel.
Ett annat exempel på stiliserad rörelse i dramatik är användningen av Commedia dell'arte-tekniker. Commedia dell'arte är en form av italiensk teater som uppstod på 1500-talet. Skådespelare i Commedia dell'arte använder stiliserade rörelser, masker och slapstick-komedi för att skapa humoristiska och underhållande föreställningar.
Stiliserad rörelse kan också användas i samtida drama för att skapa en känsla av utanförskap eller för att uttrycka komplexa känslor och idéer. Till exempel, i pjäsen "Waiting for Godot" av Samuel Beckett, engagerar karaktärerna sig i repetitiva, stiliserade rörelser som uttrycker deras känsla av frustration och absurditet.
Sammantaget är stiliserade rörelser i drama ett kraftfullt verktyg som kan användas för att skapa en mängd olika effekter, från ökad teatralitet till känslomässigt djup och komplexitet.