* Handling (mythos):Handlingen ska vara välstrukturerad och engagerande, med en tydlig början, mitten och slutet. Det ska också vara moraliskt lärorikt och väcka känslor av medlidande och rädsla hos publiken.
* Karaktär (etos):Karaktärerna ska vara välutvecklade och relaterbara, med tydliga motiveringar och brister. De bör också vara konsekventa under hela pjäsen och tala på ett sätt som är lämpligt för deras status och situation.
* Tanke (dianoia):Pjäsen ska innehålla insiktsfulla tankar och idéer, uttryckta i ett tydligt och kortfattat språk. Dialogen ska vara relevant för handlingen och karaktärerna och bidra till att utveckla pjäsens teman.
* Diction (lexis):Språket som används i pjäsen ska vara anpassat till verkets genre och stil, och det ska vara tydligt och lätt att förstå. Dramatikern bör använda en mängd olika retoriska grepp för att skapa en levande och minnesvärd text.
* Skådespel (opsis):De visuella delarna av pjäsen, som kulisser, kostymer och ljus, bör användas för att förbättra handlingen, karaktärerna och teman i pjäsen. Aristoteles ansåg att skådespel var det minst viktiga inslaget i tragedin.
* Sång (melos):De musikaliska inslagen i pjäsen, som sånger, refränger och danser, bör användas för att skapa atmosfär och förhöja publikens känslor.