1. Rivalitet mellan Caesar och Pompejus: Pjäsen inleds med ett samtal mellan två romerska medborgare som diskuterar den kommande triumfparaden av Julius Caesar, segrande från hans erövring i Gallien. Det här samtalet antyder den växande rivaliteten och spänningen mellan Caesar och Pompejus, där den senare känner sig överskuggad och avundsjuk på Caesars framgång och popularitet.
2. Politiska splittringar och lojalitet: Genom hela akten 1 ser vi splittringen bland de romerska medborgarna när det gäller deras lojalitet. Vissa medborgare, som Flavius och Marullus, är trogna anhängare av Pompejus och senaten, medan andra är entusiastiska över Caesars återkomst och potentiella maktövertagande. Denna politiska klyfta skapar förutsättningar för framtida konflikter och allianser.
3. Allmännas missnöje och vidskepelse: Införandet av allmogens scener i akt 1 avslöjar deras missnöje med det nuvarande politiska klimatet. De känner sig ignorerade och manipulerade av de mäktiga eliterna, vilket leder till oroligheter och vidskepliga övertygelser. Spåmannens varningar och profetian om Ides i mars förebådar annalkande undergång.
4. Brutus interna konflikt: En av de centrala konflikterna i pjäsen är Brutus inre kamp. Brutus slits mellan sin kärlek till Caesar och sin plikt mot Rom. Hans ental i akt 1, scen 2, avslöjar hans komplexa känslor och moraliska dilemma när han brottas med beslutet att gå med i konspirationen mot Caesar.
5. Cassius manipulation: Cassius spelar en avgörande roll för att uppvigla konspirationen mot Caesar. Han manipulerar Brutus genom att vädja till hans känsla av heder och lojalitet mot Rom. Cassius intrig och beräknade ansträngningar intensifierar konflikten ytterligare och bygger fart mot mordkomplottet.
Sammantaget etablerar akt 1 av Julius Caesar en tydlig klyfta mellan anhängare av Caesar och de som är lojala mot senaten, vilket skapar förutsättningar för en konflikt mellan personlig lojalitet och politiska ambitioner. Konflikten förstärks av Brutus interna kamp, allmogens oro och Cassius intriger, vilket skapar ett flyktigt politiskt landskap som kommer att forma pjäsens gång.