Vad har en tragisk hjälte enligt Aristoteles?

Aristoteles definition av en tragisk hjälte finns i hans verk "Poetik". Enligt Aristoteles är en tragisk hjälte en person som inte är helt bra eller helt dålig, utan istället är en blandning av både bra och dåliga egenskaper. Den tragiska hjälten är också vanligtvis av hög status eller ädel börd, och deras undergång orsakas ofta av deras egna brister.

Aristoteles föreslår att den tragiska hjälten bör ha följande egenskaper:

1. Hamartia :Detta syftar på det tragiska felet eller bedömningsfelet som leder till hjältens fall. Hjältens hamartia är vanligtvis ett resultat av deras egna val, snarare än att orsakas av yttre faktorer.

2. Hubris :Detta syftar på hjältens överdrivna stolthet eller arrogans. Hubris leder ofta till att hjälten överskrider sig själva och gör misstag.

3. Peripeteia :Detta syftar på den plötsliga vändningen av lyckan som inträffar i hjältens liv. Peripeteia orsakas vanligtvis av hjältens hamartia.

4. Anagnoser :Detta syftar på hjältens ögonblick av själverkännande eller insikt om sina egna misstag. Anagnoris uppstår ofta i slutet av pjäsen och leder till att hjälten känner ånger för sina handlingar.

Aristoteles ansåg att den tragiska hjälten borde framkalla en känsla av medlidande och rädsla hos publiken. Medlidande är känslan av sympati som publiken känner för hjältens lidande, medan rädsla är känslan av oro som publiken känner för hjältens potentiella öde. Aristoteles ansåg också att den tragiska hjälten borde kunna relateras till publiken, så att de kunde identifiera sig med hjältens kamp.