1. Selektivt minne: Linda tenderar att bara komma ihåg de positiva aspekterna av sitt förflutna, förbise eller minimera de svåra stunderna. Hon fokuserar på de goda stunderna de delade som familj och potentialen för framgång som Willy en gång hade.
2. Fantasifulla dialoger: Linda deltar ofta i imaginära samtal med Willy och uttrycker sina tankar, oro och önskemål. Hon delar med sig av sina förhoppningar och drömmar för deras söner och familjens framtid, även när Willy inte är fysiskt närvarande.
3. Dagdrömmar och fantasier: Linda ägnar sig åt dagdrömmar och fantasier för att klara de utmaningar de står inför. Hon föreställer sig en bättre framtid där Willy är framgångsrik, pojkarna mår bra och deras ekonomiska problem är lösta.
4. Idealisera det förflutna: Linda idealiserar sina tidigare dagar när Willy var en lovande ung man och familjen var mer enad. Hon längtar efter en återgång till den tiden och tror att om de kunde återta det förflutna skulle deras nuvarande svårigheter försvinna.
5. Förnekande av Willys brister: Linda kämpar för att erkänna Willys brister och svagheter, istället väljer hon att se honom som den framgångsrika och beundransvärda man han en gång var. Hon försvarar honom mot Biffs kritik och vägrar inse effekten av Willys handlingar på deras familj.
Genom att fördjupa sig i dessa berättelser och fantasier hittar Linda en tillfällig flykt från deras livs hårda realiteter. Men hennes tendens att undvika att konfrontera sanningen förvärrar i slutändan de problem som familjen Loman står inför.