Hybris (överdriven stolthet): Antigone visar hybris genom att envist insistera på att begrava sin bror, även om det innebär att bryta mot lagen och trotsa kungens order. Hon överskattar sin egen känsla av rättfärdighet och underskattar statens makt.
Peripeteia (omvändning av förmögenhet): Antigones förmögenheter tar en plötslig och oväntad vändning när Creon upptäcker att hon har inte lydt hans order och begravt Polynices. Detta leder till hennes arrestering och slutligen död.
Anagnos (igenkänning): Antigone inser konsekvenserna av hennes handlingar och det tragiska öde som väntar henne. Hon erkänner att hon har gjort ett misstag när hon trotsade Creon och erkänner statens makt.
Katarsis (rening): Publiken upplever en känsla av medlidande och rädsla när de bevittnar Antigones tragiska fall. Genom hennes lidande påminns publiken om vikten av måttfullhet, respekt för auktoritet och konsekvenserna av överdriven stolthet och envishet.
Ädla egenskaper: Trots sitt tragiska fel är Antigone en ädel karaktär som motiveras av sin kärlek och lojalitet för sin familj. Hon är villig att offra sitt eget liv för att hedra sin bror och upprätthålla sina moraliska principer. Hennes mod och beslutsamhet gör henne till en sympatisk figur i pjäsen.
Dessa element kombineras för att göra Antigone till ett klassiskt exempel på en tragisk hjälte. Hennes berättelse påminner oss om farorna med överdriven stolthet och envishet, vikten av att hitta balans och måttfullhet i livet, och de tragiska konsekvenser som kan bli följden av att trotsa auktoriteter och moraliska normer.