1. Rädsla för Caesars växande kraft :Caesar hade blivit allt mer mäktig och inflytelserik i Rom, vilket ledde till att en del fruktade att han blev för ambitiös och ignorerade republikens traditionella maktstrukturer.
2. Bevarande av republikanska värderingar :Många av konspiratörerna trodde starkt på de traditionella republikanska värderingarna i Rom och ansåg att Caesars agerande urholkade dessa värderingar och undergrävde senatens auktoritet. De fruktade förlusten av individuella friheter och övergången till en diktatur.
3. Personliga rivaliteter och klagomål :Några av konspiratörerna hade personliga klagomål mot Caesar eller kände att deras egen makt och status försvagades när Caesar samlade mer makt.
4. Bekymmer för Roms frihet :Konspiratörerna trodde att Caesars växande kontroll hotade Roms frihet och självständighet. De fruktade att hans personliga ambitioner skulle leda till republikens förstörelse och upprättandet av en autokratisk regim.
5. Inflytande från Marcus Junius Brutus :Marcus Junius Brutus, en av de framstående konspiratörerna, var särskilt influerad av filosofiska ideal om dygd, rättvisa och det större goda. Han var splittrad mellan sitt personliga förhållande till Caesar och sin plikt gentemot republiken. Till slut kände han sig tvungen att prioritera Roms välbefinnande och gå med i konspirationen mot Caesar.
Det är viktigt att notera att inte alla konspiratörer hade samma motiv och skäl för sin inblandning i komplotten mot Caesar. Dessa faktorer bidrog dock tillsammans till bildandet och genomförandet av konspirationen.