Detta orsakade stora svårigheter för teatersällskapen och de skådespelare som förlitade sig på dem för sitt uppehälle. Några av företagen kunde turnera i provinserna, men andra tvingades upplösas. De skådespelare som lämnades arbetslösa vände sig ofta till brott eller prostitution för att överleva.
Nedläggningen av teatrarna hade en betydande inverkan på utvecklingen av engelsk dramatik. Under denna period övergick många dramatiker till att skriva garderobsdramer (pjäser som inte var avsedda för uppförande). Några av dessa garderobsdramer var bland de viktigaste verken under den elisabetanska eran, inklusive Shakespeares _Hamlet_, _Othello_ och _King Lear_.
När teatrarna öppnade igen 1594 var de föremål för nya restriktioner. Regeringen införde ett licenssystem för alla pjäser, och teatrarna fick endast fungera vissa dagar i veckan. Trots dessa restriktioner återhämtade sig teaterbranschen i London snabbt, och staden blev snart centrum för den engelsktalande världen för dramatik.