1. Bildspråk och metaforer:Shakespeare använder bilder och metaforer för att skapa levande mentala bilder och jämförelser som väcker karaktärernas känslor. Till exempel, när Viola beskriver sin kärlek till Orsino, jämför hon sitt hjärta med en "pilstuga" där tankarna "ligger tjocka som löv på hösten". Detta bildspråk förmedlar djupet och intensiteten i hennes känslor.
2. Ordlekar och ordlek:Shakespeare innehåller ordlekar, ordlekar och dubbla meningar för att uttrycka dolda känslor och ge komisk lättnad. Till exempel, karaktären Sir Andrew Aguecheek använder ofta malapropisms och felaktiga uttal, avslöjar hans bristande intelligens men lägger också till humor till pjäsen.
3. Soliloquies and Asides:Soliloquies låter karaktärer uttrycka sina innersta tankar och känslor direkt till publiken. Till exempel avslöjar Malvolios ensamspråk i akt II, Scen II, hans sanna natur och hans vanföreställningar om storhet. Asides, å andra sidan, ger karaktärer ett sätt att kommunicera sina tankar till publiken utan att andra karaktärer hör dem.
4. Dialog och ironi:Shakespeare använder dialog för att visa upp de kontrasterande känslorna och missförstånden bland karaktärerna. Till exempel belyser de kvicka utbytena mellan Viola och Sir Andrew Aguecheek skillnaderna i deras sociala status och personligheter, och skapar ofta ironiska situationer som tillför humor till pjäsen.
5. Symbolik och motiv:Symboliska handlingar och återkommande motiv bidrar till pjäsens känslomässiga påverkan. Användningen av förklädnader och felaktiga identiteter symboliserar karaktärernas förvirring och önskan att dölja sina sanna känslor. Dessutom representerar musikmotivet känslornas kraft att röra själen och påverka mänskligt beteende.
6. Poetiskt språk:Shakespeare använder poetiskt språk, inklusive sonetter, för att uttrycka karaktärernas känslor på ett förstärkt och lyriskt sätt. Till exempel talar hertigen Orsino ofta i poetiska verser, vilket speglar hans romantiska och melankoliska läggning.
7. Emotionellt klimax:Pjäsen når sin känslomässiga klimax i akt V, där karaktärernas uppdämda känslor och konflikter kommer till sin spets. Uppenbarelser, konfrontationer och försoningar leder till en katarsis av känslor, vilket lämnar publiken med en känsla av beslutsamhet och känslomässig tillfredsställelse.
Genom att skickligt väva dessa språkliga element skapar Shakespeare en tapet av känslor i "Twelfth Night", som fångar komplexiteten av kärlek, längtan, bedrägeri och självupptäckt. Pjäsen visar Shakespeares behärskning av språket som ett verktyg för att skildra nyanserna av mänskliga känslor och den universella mänskliga upplevelsen av kärlek, förlust och förvandling.