Traditionellt afrikanskt drama har sina rötter i de muntliga traditionerna och ritualerna i ursprungsbefolkningens afrikanska samhällen. Det tar ofta formen av berättande, ackompanjerat av musik, dans och rörelse. Traditionellt afrikanskt drama framförs ofta i utomhusutrymmen som bytorg, och används ofta för att utbilda, underhålla och umgås med samhället.
Modernt afrikanskt drama uppstod i början av 1900-talet, när afrikanska författare började anpassa europeiska teaterformer till sina egna kulturella och politiska sammanhang. Denna period såg uppkomsten av framstående afrikanska dramatiker som Wole Soyinka, Ngugi wa Thiong'o och Athol Fugard, vars verk tog upp frågor om kolonialism, rasism och afrikansk identitet.
Samtida afrikanskt drama fortsätter att utvecklas och diversifieras, med nya röster och former som dyker upp från hela kontinenten. Samtida afrikansk dramatik tar ofta upp teman som identitet, globalisering och den afrikanska upplevelsen i en globaliserad värld, och kan innehålla inslag av teknik, digitala medier och andra innovativa uttrycksformer.