Argument till förmån för en omskrivning:
1. Könsroller: Det ursprungliga slutet förstärker traditionella könsroller genom att framställa Juliet som passiv och underordnad Romeo. En omskrivning skulle kunna utforska mer bemyndigande val för Juliet och utmana tidens patriarkala normer.
2. Brist på byrå: Kritiker hävdar att karaktärerna, särskilt Juliet, saknar tillräcklig handlingsfrihet för att forma sitt öde. En omskrivning kan ge karaktärerna mer kontroll över sina beslut.
3. Fatalistisk natur: Vissa hävdar att slutet är alltför fatalistiskt, vilket tyder på att karaktärernas öde var förutbestämt av en yttre kraft. En omskrivning skulle kunna ge en mer nyanserad utforskning av karaktärernas val och deras konsekvenser.
4. Nutidsrelevans: Uppdatering av slutet kan öka pjäsens relevans för samtida publik genom att ta upp frågor som jämställdhet, mental hälsa och giftiga relationer.
Argument mot en omskrivning:
1. Konstnärlig integritet: Många tror att pjäsens tragiska slut är en integrerad del av dess konstnärliga integritet. Att skriva om det skulle riskera att förändra dramatikerns avsedda budskap.
2. Bevara klassicismen: Vissa hävdar att pjäsens klassiska status bör bevaras, så att publiken kan uppleva verket i dess ursprungliga form.
3. Shakespeares avsikter: Att skriva om slutet skulle i grunden förändra historien som Shakespeare hade för avsikt att berätta, vilket skulle kunna undergräva hans kreativa vision och konstnärliga uttryck.
4. Historisk kontext: Pjäsens slut speglar de samhälleliga och kulturella normerna från Shakespeares tid, och en förändring av den kan äventyra verkets historiska sammanhang.
I slutändan, om slutet av Romeo och Julia bör skrivas om är en fråga om personlig åsikt. Det finns giltiga argument både för att bevara det ursprungliga slutet och för att utforska nya tolkningar. Alla försök till omskrivning bör göras med omtanke och med respekt för pjäsens bestående arv.