Hamartia :Creons tragiska brist är hans oförmåga att kontrollera sina känslor och impulser. Han är snabb på att reta upp och fatta förhastade beslut, ofta utan att tänka igenom konsekvenserna. Hans känslomässiga utbrott och impulsiva handlingar bidrar till hans undergång. Till exempel, när Haemon vädjar till honom att skona Antigones liv, vägrar Creon argt och ger order om att Haemon ska avrättas. Detta impulsiva beslut leder till Haemons självmord och fördjupar Creons tragedi ytterligare.
Peripeteia :Vändpunkten i Creons berättelse är när han får veta om Haemons och Eurydikes död. Insikten om konsekvenserna av hans handlingar skakar honom till slut från hans hybris och stolthet, men det är för sent. Hans omsvängning av förmögenhet är snabb och förödande, eftersom han lämnas ensam och trasig och står inför konsekvenserna av sina tragiska val.
Anagnos :Creons ögonblick av själverkännande och insikt kommer när han förstår omfattningen av sina misstag. Han erkänner att han hade fel när han trotsade gudarna och att hans handlingar har lett till förstörelsen av hans familj. Detta ögonblick av självmedvetenhet och erkännande av sina egna brister bidrar till hans tragiska undergång.
Catharsis :Creons tragiska resa framkallar en känsla av medlidande och rädsla hos publiken, vilket leder till katarsis. Hans lidande och undergång fungerar som en varnande berättelse om farorna med hybris, impulsiva handlingar och vikten av att lyssna på visdom och råd. Genom hans tragiska upplevelser kan publiken uppleva en känsla av känslomässig befrielse och få insikter i den mänskliga naturens komplexitet och konsekvenserna av stolthet och arrogans.