I djupet av skogen möter Colombani Vanni, och de hamnar i en spänd strid. De två motståndarna låser ögonen och deras ömsesidiga hat blir påtagligt. Colombani tvekar ett ögonblick, sliten mellan sin önskan om hämnd och insikten om konsekvenserna hans handlingar kan få.
När Vanni försöker resonera med Colombani tar den senares ilska över, och han avfyrar sitt gevär. Vanni faller till marken, dödligt sårad. Colombanis triumfögonblick är kortvarigt, eftersom han omedelbart övervinns av skuldkänslor och ånger. Han inser meningslösheten i sina handlingar och förstår att han har blivit förtärd av sin strävan efter vedergällning, vilket i slutändan förstör sitt eget liv i processen.
Denna vändpunkt i berättelsen medför en förändring i Colombanis perspektiv. Efter att ha genomfört sin vendetta konfronteras han med de förödande konsekvenserna av hans handlingar, vilket leder till en djupgående förvandling av hans karaktär. Klimaxen fungerar därför som en katalysator för Colombanis personliga tillväxt och inre turbulens, vilket i slutändan påverkar resten av berättelsen.