Begreppet tragisk kraft utvecklades först av Aristoteles i hans Poetik, där han hävdade att den tragiska hjälten måste vara en gestalt av hög växtlighet som förs ned genom en kombination av sina egna handlingar och yttre krafter. Detta koncept har varit inflytelserik i västerländsk litteratur sedan dess, och det kan ses i många tragedier, från Sophokles Oedipus Rex till Shakespeares Hamlet.
Tragisk kraft är ofta kopplad till konceptet katharsis, den känslomässiga frigörelse som publiken upplever när de bevittnar en tragisk hjältes undergång. Den här utgåvan kan vara välgörande eftersom den tillåter publiken att konfrontera sin egen rädsla och oro för sina egna liv. Det kan också hjälpa publiken att utveckla en känsla av empati för andra som kämpar med sina egna tragiska omständigheter.
Begreppet tragisk kraft är komplext och nyanserat, och det har tolkats på många olika sätt av olika kritiker och teoretiker. Det förblir dock ett viktigt koncept för att förstå tragedins natur och den roll den spelar i våra liv.