Det primära syftet med en tragedi är att presentera en ädel eller framstående karaktärs undergång på grund av öde, moraliska brister eller fel i bedömningen. Genom denna undergång utforskar tragedier mänsklig existens, moraliska dilemman och universella teman som rättvisa, ambition, kärlek och förlust.
Genom att bevittna den tragiske hjältens kamp och lidande känner publiken en känsla av empati och sorg. Denna känsla av medlidande åtföljs dock ofta av beundran för huvudpersonens ädla egenskaper och styrka inför motgångar. Tragedier syftar till att provocera fram kritiskt tänkande och känslomässigt engagemang snarare än att bara orsaka depression.
Det känslomässiga svaret på en tragedi är renande; det låter publiken släppa intensiva känslor som sympati, sorg och rädsla i en säker och kontrollerad miljö. Genom denna katarsis kan tragedier i slutändan lyfta publikens anda genom att ge insikt i den mänskliga naturen och uppmuntra självreflektion och kontemplation.
Därför, medan tragedier tar upp tungt ämne och presenterar svåra omständigheter, är deras avsedda syfte inte bara att trycka ner publiken. De utforskar komplexa existentiella teman och mänskliga upplevelser, och erbjuder stunder av djup känslomässig resonans och tankeväckande idéer som kan stimulera personlig tillväxt och förståelse för det mänskliga tillståndet.