Argument för Hamlets genuina galenskap
* Hamlet börjar pjäsen redan när han sörjer sin fars död och är djupt berörd av den.
* Han ser sin fars spöke, som bara han kan se, och är djupt bekymrad över det.
* Han talar på konstiga och ologiska sätt, och hans beteende är ofta oberäkneligt.
* Han verkar inte ha kontroll över sina handlingar och verkar ofta agera på impuls.
Argument för Hamlets låtsade galenskap
* Hamlet själv säger till Ophelia att han bara låtsas vara arg.
* Han kan överlista dem som tror att han är riktigt galen, som Polonius och Claudius.
* Han verkar inte tro på sin historia efter att ha sett hur Ophelias pappa dödades.
* Han kan agera rationellt och sammanhängande när det passar hans syften.
I slutändan är det upp till den enskilda läsaren att avgöra om de tror att Hamlet är genuint galen eller bara låtsas galen. Det finns bevis för att stödja båda dessa perspektiv, och pjäsen är avsiktligt tvetydig på denna punkt.