2. Mordet som en nobel handling: Mordet på Caesar ses ofta som en ädel handling eller ett nödvändigt offer för att bevara Roms republikanska ideal. Shakespeare presenterar dock flera perspektiv och motiv bakom konspirationen, inklusive personlig ambition och politisk rivalitet. Denna komplexitet utmanar en rak tolkning av handlingen som rent heroisk.
3. Antonys begravningstal: Mark Antonys berömda tal på Caesars begravning är ett ögonblick av stor retorisk kraft. Ändå kan det misstolkas som ett genuint uttryck för sorg eller sympati för Caesar. Antonys tal är i själva verket en noggrant utformad manipulation av folkmassans känslor, utformad för att vända dem mot konspiratörerna.
4. Spåmannens roll: Spåmannens karaktär dyker upp en kort stund i pjäsen för att varna Caesar om "Marsens idéer". Vissa tolkningar lägger onödig tonvikt på spåmannens profetia och ser honom som en övernaturlig agent som förutsäger framtiden med absolut säkerhet. Shakespeare lämnar dock utrymme för olika tolkningar, eftersom andra karaktärers handlingar och val fortfarande spelar en betydande roll för att forma händelser.
5. The Nature of Caesar's Ambition: Caesars ambitioner och motiv är inte alltid entydiga. Vissa tolkningar framställer honom som en makthungrig tyrann, medan andra ser honom som en visionär som försöker reformera och stärka det romerska riket. Shakespeares presentation av Caesars karaktär möjliggör en rad nyanserade perspektiv.
6. Omenens betydelse: Pjäsen innehåller flera olycksbådande tecken och varningar, som utseendet på ett spöke, lejon som ylar på gatorna och Cascas upptäckt av en vissen arm. Vissa tittare kan tillskriva dessa övernaturliga händelser överdriven betydelse, vilket antyder ett direkt orsak-och-verkan-samband med de tragiska händelserna som följer. Men pjäsens flera lager av orsakssamband motstår sådana förenklade tolkningar.
7. Ödets och den fria viljans roll: Julius Caesar ställer frågor om samspelet mellan ödet och den fria viljan när det gäller att forma mänskliga handlingar och resultat. Även om vissa tillfällen verkar påverkade av yttre krafter, betonar pjäsen också de val som görs av individer. Spänningen mellan dessa krafter förblir olöst och lämnar utrymme för olika tolkningar.
Dessa feltolkningar härrör ofta från en önskan att förenkla komplexa karaktärer, motiveringar och händelser till tydliga kategorier eller berättelser. Shakespeares skildring av den mänskliga naturen och komplexiteten i makt, ambition och politiska intriger trotsar dock enkla svar och uppmanar till ett pågående kritiskt engagemang med pjäsens teman och idéer.