När ett litterärt verk ska bearbetas för teatern måste dramatikern eller adaptern fatta beslut om hur berättelsen, karaktärerna och teman ska presenteras på ett sätt som är både originaltroget och effektivt på scen. Det kan handla om att kondensera berättelsen, klippa eller kombinera karaktärer och ändra tidslinjen eller inställningen. Dramatikern måste också överväga hur man översätter originalverkets språk och bildspråk till ett visuellt och performativt medium, och hur man skapar en dramatisk båge som kommer att engagera och underhålla publiken.
Teateranpassning kan vara en komplex och utmanande process, men den kan också vara givande. Genom att noga överväga originalverket och anpassa det till scenens unika krav kan dramatiker skapa kraftfulla och gripande teaterupplevelser som ger litteraturen liv på ett nytt och dynamiskt sätt.
Några kända exempel på teateranpassningar inkluderar:
* William Shakespeares pjäser, av vilka många är baserade på historiska händelser eller tidigare litteraturverk.
* Arthur Millers bearbetning av Henrik Ibsens pjäs "Dockhemmet".
* Tennessee Williams anpassning av Carson McCullers roman "The Heart is a Lonely Hunter".
* Tony Kushners anpassning av Tony Kushners roman "Änglar i Amerika".
* Margaret Edsons anpassning av hennes pjäs "Wit".