De engelska kolonisterna som bosatte sig i Connecticut på 1630-talet byggde hem som liknade dem de lämnat efter sig i England. Dessa hem var typiskt en- eller tvåvåningsbyggnader med en central skorsten. Stommen var gjord av tunga ekstolpar, och väggarna fylldes med tegel eller lera. Taket var halmtak med vass eller halm.
Husets huvudrum var köket, där familjen lagade mat, åt och umgicks. Köket innehöll också en stor öppen spis, som användes för matlagning och uppvärmning. I de övriga rummen i huset fanns en salong som användes för att underhålla gäster och ett sovrum som delades av hela familjen.
Inredningen i ett kolonialt hem var enkel och utilitaristisk. Möblerna var vanligtvis gjorda av furu eller ek, och det inkluderade bord, stolar, sängar och kistor. Väggarna var ofta dekorerade med religiösa tryck eller prover.
De koloniala hemmen i Connecticut byggdes för att vara robusta och hållbara. De gav skydd mot de hårda vintrarna i New England, och de fungerade som en plats för kolonisterna att uppfostra sina familjer och bygga ett nytt liv i vildmarken.