* Förlust av anslutning: Hon är separerad från sin familj och sina vänner, och hon vet att många av dem tittar på henne på Capitoliums skärmar. Kopplingen känns dock väldigt avlägsen och hon kan inte interagera med dem direkt. Denna isolering förstärker känslan av ensamhet.
* Paranoia och misstro: Spelen är designade för att ställa hyllningar mot varandra. Katniss är ständigt misstänksam mot de andra hyllningarna, vilket gör det svårt att skapa äkta kopplingar. Hon är också medveten om att Gamemakers kan manipulera arenan och dess faror, vilket ytterligare isolerar henne.
* Brist på tillit: Katniss första allians med Rue var ett kort ögonblick av äkta anslutning. Det slutade dock tragiskt och hon känner sig oförmögen att lita på någon annan på arenan. Hon måste lita på sina egna överlevnadsinstinkter, vilket kan vara en väldigt ensam upplevelse.
* Rädsla och osäkerhet: Katniss är ständigt på kanten och står inför okända faror och osäkerheter. Denna ständiga rädsla och ångest bidrar ytterligare till hennes känslor av ensamhet.
* Ansvarets vikt: Katniss känner ett stort ansvar att överleva inte bara för sig själv, utan för sin familj och distrikt. Denna börda kan vara isolerande, eftersom hon känner att hon inte helt kan få kontakt med någon av rädsla för att äventyra sitt uppdrag.
Sammantaget härrör Katniss ensamhet på arenan från en kombination av hennes påtvingade isolering, misstro mot andra, rädsla för manipulation och den tunga bördan av ansvar hon bär.