1. Manipulation: Erik manipulerar skickligt omgivningen, särskilt Christine Daaé, för att nå sina mål. Han använder smicker, känslomässiga vädjanden och hot för att kontrollera hennes handlingar.
2. Grandiositet: Erik har en uppblåst känsla av självviktighet och visar ett behov av beundran och erkännande. Han tror att hans musikaliska geni sätter honom över andra, och han är stolt över den rädsla han ingjuter i operahuset.
3. Brist på empati: Erik visar en djup brist på empati mot andra. Han är likgiltig för det lidande han orsakar, ser människor som föremål eller verktyg för att tjäna sina syften och visar ingen ånger för sina handlingar.
4. Krötthet: Erik talar på ett kallt, distanserat sätt och refererar ofta till människoliv med likgiltighet eller rent av förakt. Han nämner nonchalant andras död, såsom Joseph Buquets försvinnande, utan någon känslomässig reaktion.
5. Hot och hot: Erik tar ofta till hot och hot för att kontrollera omgivningen. Han hotar att skada eller döda dem som motsätter sig honom eller kommer i hans väg, inklusive Christine och Raoul de Chagny.
6. Självmotivering: Erik försöker rättfärdiga sina handlingar och framställa sig själv som ett offer för omständigheterna. Han skyller på sina fysiska missbildningar och samhällets avvisande för sitt beteende och försöker locka fram sympati från andra.
7. Brist på social medvetenhet: Erik uppvisar bristande social medvetenhet och förståelse för samhälleliga normer. Han är omedveten om den rädsla och ångest han orsakar hos andra och tror att hans handlingar är berättigade av hans kärlek till Christine.
Det är viktigt att notera att sociopati är en komplex personlighetsstörning, och individer med sociopatiska drag kan uppvisa olika grader av dessa egenskaper. Eriks sociopatiska talmönster tillför djup och komplexitet till hans karaktär, vilket gör honom till en övertygande och moraliskt tvetydig figur i berättelsen.