Svårighetsgraden för Rondo Alla Turca kan variera beroende på artistens skicklighet och erfarenhet. Det är ett relativt snabbt och livligt stycke, med ett snabbt tempo och en rad tekniska utmaningar. Här är några faktorer som bidrar till dess svårighet:
1. Fingerteknik: Verket har snabba och invecklade fingerpassager som kräver en hög grad av skicklighet och koordination. Den ständiga växlingen mellan höger och vänster hand kan vara utmanande, speciellt i ett snabbt tempo.
2. Rytm och artikulation: Rondo Alla Turca har en synkoperad rytm och en marcato (accentuerad) artikulationsstil. Detta kräver att artisten har exakt kontroll över sin timing och accentuering för att uppnå den önskade musikaliska effekten.
3. Dynamiskt område: Stycket har plötsliga och kontrasterande förändringar i dynamik, från mjukt (piano) till högt (forte). Detta kräver att artisten har god kontroll över sin touch och dynamik för att få fram musikens uttrycksfulla natur.
4. Trampa: Den effektiva användningen av sustainpedalen är avgörande i detta stycke för att koppla samman toner och skapa en jämn legato-linje. Men överanvändning eller felaktig trampning kan göra texturen smutsig och göra att musiken låter otydlig.
5. Memorering: Som ett framförande stycke spelas Rondo Alla Turca ofta utan noter, vilket kräver att artisten har ett starkt minne för toner och fraser.
Sammantaget, även om Rondo Alla Turca inte anses vara ett av de mest tekniskt utmanande styckena i Mozarts repertoar, kräver det fortfarande en gedigen teknik, bra musikerskap och uppmärksamhet på detaljer för att utföra det effektivt. Det klassificeras vanligtvis som ett stycke på mellannivå för pianister.