- Fastställ pjäsens genre och ton. Prologer användes ofta för att ge en kort överblick över pjäsens handling och karaktärer, samt för att sätta stämningen för föreställningen. Till exempel inleds prologen till Christopher Marlowes "Tamburlaine" med raden "From jigging veins of rhyming mother wits", som omedelbart signalerar till publiken att de står inför en allvarlig och högmodig tragedi.
- Introducera pjäsens huvudteman. Prologer användes också ofta för att introducera pjäsens stora teman. Till exempel börjar prologen till William Shakespeares "Hamlet" med raderna "So foul and fair a day I have not seen", som antyder pjäsens teman om tvetydighet och bedrägeri.
- Tillhandahåll utläggning. Prologer kan också användas för att ge viktig information om pjäsens bakgrund eller miljö. Till exempel inleds prologen till Thomas Kyds "Den spanska tragedin" med en lång beskrivning av pjäsens upplägg och den politiska situationen i Spanien.
- Ge publiken instruktioner om hur man ser pjäsen. Prologer användes ibland för att ge publiken instruktioner om hur de skulle se pjäsen, till exempel när man skulle applådera eller när man skulle vara tyst. Till exempel inleds prologen till Ben Jonsons "Alkemisten" med raderna, "För din egen skull, jag ber er att akta er / För godtrogna människor, som bygger sin tro / På svaga profetior och konstiga rapporter."
- Vädja till publiken om deras stöd. Slutligen användes prologer ofta för att vädja till publiken om deras stöd. Det kan handla om att be publiken att ha tålamod med skådespelarna eller att förlåta eventuella misstag de kan göra. Till exempel börjar prologen till Robert Greenes "Friar Bacon and Friar Bungay" med raderna, "Pardon, sweet gentlemen, your kind applause, / That gives so mild welcome to our muse!"