Lorenzo och Jessica njuter av musik och sång på det månbelysta Belmont-godset i början av akt III. Den romantiska och fridfulla miljön lyfts fram av deras samtal och kärleksduett, som lyfter fram pjäsens humoristiska och lättare ton.
När Shylock anländer till Belmont i jakt på hämnd för den förnedring och ekonomiska förluster han led i Venedig, förändras stämningen. Jessica hör sin far närma sig, och hon och Lorenzo flyr och lämnar musiken utan uppsikt. Musiken som en gång symboliserade glädje och kärlek blir en källa till ironi och förebådande när Shylocks mörka närvaro stör Belmont-idyllen.
Musiken står i centrum i akt IV när Portia och Nerissa, förklädda till Balthazar och en advokat, anländer till Venedig. Portias vältalighet och visdom när hon försvarar Antonio i rättssalen förstärks av närvaron av musik. När Portia presenterar sitt argument att Shylock borde visa barmhärtighet åberopar hon musikens gudomliga kraft, och hennes tal blir en sorts musikalisk föreställning. Hon vädjar till domstolen och publikens känsla av harmoni, frid och medkänsla, som resonerar med teman rättvisa och förlåtelse.
Musiken spelar en betydande roll i akt III och IV av The Merchant of Venice, som understryker karaktärernas känslomässiga tillstånd, förstärker dramatisk spänning och lägger till djup till pjäsens teman om kärlek, rättvisa och övertalningskraften.