Här är några anledningar till varför Shakespeare använde jambisk pentameter i sina pjäser:
1. Tradition: Iambisk pentameter hade en lång historia av användning i engelsk poesi före Shakespeares tid, med anor från medeltiden. Den ansågs vara en traditionell mätare för seriös dramatik och poesi, och Shakespeare antog den som ett sätt att koppla sitt verk till denna etablerade litterära tradition.
2. Betoning: Den regelbundna rytmen av jambisk pentameter hjälper till att uppmärksamma viktiga ord och fraser i en versrad. Detta gör det möjligt för Shakespeare att betona viktiga ögonblick och idéer i sina pjäser, vilket säkerställer att de blir minnesvärda för publiken.
3. Känslor: Iambisk pentameter kan hjälpa till att förmedla olika känslor och skapa en speciell atmosfär i en scen. Till exempel kan snabb, rytmisk jambisk pentameter skapa en känsla av brådska eller spänning, medan långsammare, mer medveten jambisk pentameter kan skapa en känsla av högtidlighet eller reflektion.
4. Karakterisering: Shakespeare använde jambisk pentameter för att skilja mellan olika karaktärer i sina pjäser. Karaktärer med högre social status, såsom kungar och drottningar, talar ofta i jambisk pentameter, medan karaktärer med lägre status kan tala i prosa eller enklare versformer. Denna användning av mätare hjälper till att förmedla social hierarki och karaktärsdrag.
5. Flexibilitet: Iambic pentameter kan användas flexibelt för att skapa olika effekter. Till exempel "bryter" Shakespeare ibland den jambiska pentametern genom att införa extra obetonade stavelser eller "feminina ändelser" (rader som slutar med en obetonad stavelse). Dessa avvikelser från det vanliga mönstret kan lägga till betoning, skapa överraskning eller efterlikna naturliga talmönster.
Sammantaget var Shakespeares användning av jambisk pentameter i sina pjäser ett medvetet val som tjänade ett antal konstnärliga syften, inklusive att skapa en känsla av tradition, betona viktiga idéer, förmedla känslor, skilja mellan karaktärer och upprätthålla flexibilitet i sin vers.