Teaterbesökare ställde upp utanför Globen och anlände ofta i god tid före föreställningen för att säkra en bra plats. Inträdesavgifterna varierade beroende på sittområde, med de dyraste platserna placerade i de täckta gallerierna och de billigaste tillgängliga på den öppna gården (känd som "groundlings").
2. Stå eller sittande:
Jordingarna skulle stå under hela föreställningen på gården och bilda en livlig och interaktiv publik direkt under scenen. Under tiden skulle de som hade råd sitta i trägallerierna, som erbjöd skydd mot väder och vind och bättre siktlinjer på scenen.
3. Publikens deltagande:
Globens publik var inte passiva åskådare. De engagerade sig aktivt i föreställningarna och uttryckte sina åsikter och reaktioner högt och öppet. Applåder och jubel visade gillande, medan väsande, buande och kastande föremål visade missnöje.
4. Sceneffekter och musik:
Globen använde olika sceneffekter för att skapa en levande teaterupplevelse. Enkla rekvisita, kostymer och ljudeffekter användes för att förbättra berättandet. Musiker och sångare skulle ackompanjera föreställningar med levande musik, sätta stämningen och förstärka känslorna som förmedlas av skådespelarna.
5. Publikens brus:
Stämningen inne i Globen var långt ifrån tyst. Groundlings skulle prata, äta, dricka och till och med spela under föreställningarna. Buller från gatuförsäljare som köpte mat och dryck kunde också höras. Trots distraktionerna var skådespelarna skickliga på att fånga och behålla publikens uppmärksamhet.
6. Prestandans längd:
De flesta pjäser på Globen pågick i cirka två till tre timmar. Vissa skulle dock kunna pågå betydligt längre, med pauser och pauser ibland för att tillgodose publikens och artisternas behov.
7. Publikens sociala makeup:
Globen lockade en mångfaldig publik, som representerade ett tvärsnitt av det elisabethanska samhället. Det tillgodoses kunder från alla samhällsskikt, inklusive de rika, medelklassen och det vanliga folket. Människor med olika sociala bakgrunder blandade sig ofta och delade med sig av upplevelsen av liveteater.
8. Spelräkningar:
Playbills, i form av reklam på ett ark, delades ut före föreställningarna för att informera publiken om den kommande pjäsen och dess skådespelare. Dessa spellappar innehöll ofta bitar av dialog och lyfte fram alla anmärkningsvärda funktioner eller specialeffekter som publiken kunde förvänta sig att se.
Sammantaget var den teaterupplevelse på Globe Theatre livlig, interaktiv och djupt engagerande. Det var en viktig del av den elisabethanska kulturen, som gav underhållning och en gemensam social upplevelse för Londonbor från alla samhällsskikt.