1. Utomhus vs. stängda teatrar: Elizabethanska teatrar, som Globe Theatre, var utomhusstrukturer som exponerade publiken för väder och vind. Däremot är moderna teatrar vanligtvis slutna, vilket ger kontrollerad belysning, akustik och klimat.
2. Publikens engagemang och deltagande: Elizabethansk teater uppmuntrade aktivt publikdeltagande genom att heja, bua och häckla. Moderna teaterupplevelser tenderar att vara mer passiva, med publiken som förväntas behålla tystnaden och fokusera på scenen.
3. Speltekniker och konventioner: Elizabethanska skådespelare använde överdrivna gester och röstprojektion för att förmedla känslor och budskap till publiken på stora utomhusteatrar. Moderna skådespelarstilar är ofta mer naturalistiska och subtila.
4. Kläder och iscensättning: Elizabethanska teaterkostymer var ofta flamboyanta och symboliska, med betoning på att skildra social status och karaktärsdrag. Moderna teaterkostymer kan prioritera realism, minimalism eller konceptuella tolkningar av pjäsen. Iscensättningstekniker under den elisabetanska eran var relativt enkla jämfört med moderna produktioner, som använder avancerad belysning, ljudeffekter och specialeffekter.
5. Repertory System vs. Long Runs: Elizabethanska teatersällskap arbetade med ett repertoarsystem, där de skulle framföra olika pjäser på olika dagar, vilket möjliggjorde större variation i de pjäser som presenterades. Moderna teatrar kör ofta en enstaka produktion under en längre period, känd som en långfilm.
6. Målgruppsdemografi och social kontext: Den elisabethanska teaterpubliken var mångsidig, allt från överklasser till lägre klasser, och pjäserna speglade ofta samtida sociala och politiska frågor. Modern teaterpublik kan ha olika demografiska sammansättningar, och pjäserna som presenteras kan spegla aktuella sociala, kulturella och politiska teman.
7. Teknologiska framsteg: Moderna teatrar drar nytta av framsteg inom ljus, ljud, videoprojektion och andra tekniska element, som förbättrar den övergripande teaterupplevelsen. Dessa framsteg var inte tillgängliga för elisabethanska teaterproduktioner.
8. Könsroller: I elisabethansk teater spelades alla roller, inklusive kvinnliga karaktärer, av manliga skådespelare. Modern teater gör det möjligt för skådespelare av båda könen att spela en bredare variation av roller, vilket ökar inklusiviteten och representationen.
9. Släktskap mellan dramatiker och publik: Under den elisabetanska eran hade dramatiker som William Shakespeare en nära relation med sin publik, och skrev ofta pjäser som resonerade med deras kulturella sammanhang och vardagliga liv. Moderna dramatiker kan ha en bredare eller mer mångsidig publik i åtanke, som tillgodoser olika smaker och preferenser.
Dessa skillnader belyser utvecklingen av teatraliska metoder och den förändrade dynamiken mellan teater, publik och samhälle över tid.