1. Offentliga lekstugor :
– Friluftsteatrar som byggdes utanför stadsgränsen för att undvika de restriktioner som stadens myndigheter inför.
– Den mest kända offentliga lekstugan var Globeteatern, där många av Shakespeares pjäser först spelades.
– Dessa teatrar hade en cirkulär eller polygonal form med en central scen omgiven av publiken på tre sidor.
– Föreställningarna ägde rum under dagtid, eftersom det inte fanns någon konstgjord belysning.
2. Privata teatrar :
– Ligger inom stadsgränsen och var mer exklusiva än offentliga lekstugor.
– De vände sig till en rikare och mer förfinad publik, som betalade högre priser för entrén.
– Privata teatrar var mindre än offentliga lekstugor och hade mer genomarbetade scenuppsättningar och ljussättning.
– Föreställningar ägde rum på kvällen, och teatrarna var ofta inredda med dyrbar inredning.
Här är några ytterligare detaljer om teatrar under Shakespeares dag:
- Skådespelargrupper :Pjäser framfördes av skådespelargrupper, som var sällskap av skådespelare som reste från stad till stad.
- Skådespelare :Skådespelare var mestadels män, eftersom kvinnor inte fick uppträda på scenen.
- Målgrupp :Publiken var mångsidig och inkluderade människor från alla samhällsskikt, från de lägre klasserna till adeln.
- Biljetter :Biljetter såldes vid teaterdörren och priserna varierade beroende på platsens placering.
- Spelräkningar :Det fanns inga tryckta spellappar, så publiken förlitade sig på mun till mun och tillkännagivanden för att lära sig om kommande föreställningar.
- Scenrekvisita :Rekvisita var minimala och bestod ofta av enkla föremål som stolar, bord och svärd.
- Dräkter :Kostymer var utarbetade och ofta lånade från adeln eller köpta begagnade.
- Musik och ljudeffekter :Musik och ljudeffekter användes sparsamt, och de skapades ofta av musiker och skådespelare utanför scenen.
Teatrarna på Shakespeares tid gav en levande och spännande form av underhållning för den elisabethanska publiken och spelade en betydande roll i att forma utvecklingen av engelsk dramatik.