Vissa religiösa ledare trodde att teater var en syndig aktivitet som främjade omoral, fåfänga och extravagans. De hävdade att det distraherade människor från andliga frågor och korrumperade deras själar.
Moraliska bekymmer:
Många trodde att teater utgjorde ett moraliskt hot mot samhället. De trodde att det var en grogrund för utsvävningar, hasardspel, prostitution och andra laster. De fruktade också att teatern utsatte människor för olämpligt eller korrumperande innehåll.
Politisk oliktänkande:
Teateruppsättningar uppfattades ibland som en plattform för politisk oliktänkande eller satir, vilket kunde vara farligt i auktoritära samhällen. Regeringar kan ha sett teatrar som ett hot mot deras makt och auktoritet.
Klassskillnader:
Teaterlivet förknippades ofta med överklassen. Vissa människor från lägre samhällsklasser kan ha känt förbittring mot teater- och teaterbesökare, vilket fått dem att ogilla det.
Intellektuell snobberi:
Vissa människor kan ha ansett att teater var oseriöst och saknar intellektuellt värde. De trodde att den tillgodoses de outbildade massorna och inte var värd deras uppmärksamhet.