Naturalistiskt skådespeleri: Modern västerländsk teater förde också med sig begreppet naturalistiskt skådespeleri, som betonar emotionell autenticitet och nyans snarare än stiliserade gester och uttryck. Detta hade ett stort inflytande på japanska skådespelartekniker, vilket ledde till utvecklingen av former som shin-kabuki och geki.
Dramatikercentrerad strategi: I traditionell japansk teater ansågs inte dramatikern vanligtvis vara lika viktig som skådespelarna eller regissören. Modern västerländsk teater lade dock större vikt vid dramatikerns roll. Som ett resultat började japanska dramatiker få framträdande plats, och ett mer varierat utbud av pjäser och teman började produceras.
Utforskning av sociala frågor: Modern västerländsk teater behandlade ofta sociala frågor och politiska konflikter, vilket speglade tidens turbulens och förändringar. Japansk teater följde denna trend, med nya pjäser som växte fram som utforskade samtida sociala frågor som industrialisering, kvinnors rättigheter och återuppbyggnad efter kriget. Dramatiker som Kubo Sakae, Kinoshita Junji och Betsuyak Minoru var kända för sina tankeväckande och socialt relevanta verk.
Teknologiska framsteg: Modern västerländsk teater införlivade ny teknik som belysning, ljudeffekter och scenmaskineri. Dessa framsteg hade en betydande inverkan på japansk teater och förstärkte dess visuella och dramatiska effekt. Detta ledde till utvecklingen av mer genomarbetade och tekniskt avancerade produktioner, särskilt inom området samtida och avantgarde-teater.