Det jakobinska dramat kännetecknas av sin mörka, pessimistiska ton och fokus på teman som våld, hämnd och korruption. Pjäser från denna period innehåller ofta karaktärer som drivs av sina passioner och som inte stannar vid något för att få vad de vill ha. Denna känsla av moraliskt mörker står i kontrast till den mer optimistiska och idealistiska tonen i det elisabethanska dramat.
En annan skillnad mellan jakobinsk och elisabethansk dramatik är språkbruket. Jakobsdrama är känt för sin utarbetade och ofta kvicka dialog. Dramatiker från denna period var mästare i ordspel och retorik, och de använder ofta sitt språk för att skapa en känsla av atmosfär och spänning.
Några av de mest kända jakobinska dramatikerna inkluderar William Shakespeare, Ben Jonson och John Webster. Shakespeare skrev några av sina största verk under denna period, inklusive "King Lear", "Macbeth" och "The Tempest". Jonson var känd för sina komedier och satirer, som "Volpone" och "Alkemisten". Webster var en mästare på tragedin, och hans pjäser, som "Hertiginnan av Malfi" och "The White Devil", är några av de mest kraftfulla och gripande i det engelska språket.