1. Modellering :Instruktören demonstrerar uppgiften samtidigt som han verbaliserar sina tankar, planer och problemlösningsstrategier steg för steg. Detta ger en modell för eleverna att observera och imitera.
2. Verbal självinstruktion :Eleverna börjar arbeta med uppgiften samtidigt som de uttrycker sina egna tankar och handlingar högt. Detta hjälper dem att utveckla inre tal och bli medvetna om sina kognitiva processer.
3. Tyst självinstruktion :När eleverna blir mer skickliga, växlar de gradvis från öppen verbalisering till tyst självprat. De fortsätter att använda inre tal för att vägleda sitt tänkande och sina strategier.
4. Feding självinstruktion :När eleverna utvecklar behärskning av uppgiften minskar de frekvensen av sina självinstruktioner. De förlitar sig mer på automatisk och effektiv självreglering utan behov av ständiga tydliga instruktioner.
5. Generalisering :De färdigheter och strategier som lärts för en uppgift tillämpas på andra miljöer och problemlösningssituationer. Eleverna lär sig att generalisera sin självinstruktionsförmåga till olika sammanhang.
Genom att följa dessa steg utvecklar eleverna den metakognitiva medvetenheten och de självreglerande färdigheterna som krävs för självständigt lärande och effektiv problemlösning.