Berättelsen kretsar kring den passionerade och stjärnkorsade kärleken mellan två unga individer vid namn Layla och Qays. Layla beskrivs som otroligt vacker och graciös, medan Qays, även känd som Majnun ("galningen" på arabiska), framställs som en stilig och intelligent poet.
Deras kärlek börjar i ungdomen när de träffas och omedelbart känner en stark koppling och en djup tillgivenhet för varandra. Men deras kärlek är förbjuden av deras familjer och samhället på grund av stamskillnader och sociala normer. Trots hindren utbyter Layla och Majnun dikter och hemliga möten för att uttrycka sin kärlek.
När de älskande fortsätter att möta motstånd från sina familjer och samhället, blir Majnun allt mer upptagen av sin kärlek till Layla och börjar uppvisa oberäkneligt beteende. Han vandrar i vildmarken och reciterar dikter som speglar hans ångest och längtan efter sin älskade.
Den tragiska berättelsen slutar med att både Layla och Majnun slutligen förenas i döden efter att ha hållits isär under sina liv. Deras berättelse fungerar som en kraftfull påminnelse om djupet av sann kärlek och de uppoffringar man kan göra i jakten på den.
"Layli och Majnun" har återberättats och anpassats under århundradena av kända poeter och författare på olika språk, inklusive den berömda persiske poeten Nizami Ganjavi, som skrev en berättande dikt med titeln "Khosrow och Shirin" baserad på berättelsen, och den azerbajdzjanska poeten Fuzûlî, vars "Leyli och Mecnun" anses vara ett av de största verken av Azerbajdzjansk litteratur.
Dessutom har berättelsen om Layla och Majnun också påverkat den moderna litteraturen, såsom verk av den brittiske poeten Edward FitzGerald, som använde historien som inspiration för sin dikt "Layla och Majnun."
Denna bestående kärlekshistoria fortsätter att få resonans hos publik runt om i världen, och symboliserar den dödsdömda kärlekens kamp mot sociala och samhälleliga barriärer, lämnar en bestående inverkan på kulturarvet i olika länder och inspirerar otaliga konstnärliga skapelser.