1. Tuo (kinesiska 托):
* Att bära, hålla eller stödja.
* Att anförtro, överlämna eller ta provision.
* Att fråga, begära eller överklaga.
* En bricka, tallrik eller stöd.
2. Tuo (finska tuho):
* Förstörelse, förödelse.
* Ruin, undergång eller förlust.
* Skada, skada eller skada.
3. Tuo (italienska Tuò):
* Din (maskulinum singular possessiva form).
* Används i informellt tal eller skrift.
4. Tuo (spanska tú):
* Du (informellt singular pronomen).
* Används i informella miljöer eller när du pratar med någon nära eller bekant.
5. Tuo (fornnordisk du):
* Du, du (andra person singular pronomen).
* En arkaisk eller poetisk form i moderna språk.
6. Tuo (Burmesiska တို):
* Att närma sig, röra sig mot eller närma sig.
* Att komma nära, komma närmare eller konvergera.
* En partikel av liknande betydelse.