Kulturell integration: Sällskapsdans har underlättat kulturell integration genom att blanda olika dansformer och kulturella influenser. Det har bidragit till att dela danstekniker, musik och traditioner över kontinenter, vilket främjat större kulturell förståelse och uppskattning.
Social etikett och förfining: Under det tidiga 1900-talet spelade sällskapsdans en betydande roll i undervisningen av samhällelig etikett och förfining, särskilt bland överklass- och aristokratiska kretsar. Det hjälpte individer att utveckla nåd, balans och social interaktionsförmåga.
Kvinnors egenmakt: Sällskapsdans hjälpte till att bryta könsstereotyper genom att låta kvinnor ta på sig mer aktiva och ledande roller inom dansen. Traditionellt kvinnligt ledda danser, som Tango och Lindy Hop, utmanade samhälleliga normer och gav kvinnor möjlighet att uttrycka sig mer fritt.
HBTQ+-acceptans: Sällskapsdans har fungerat som en välkomnande plattform för HBTQ+-samhällen. Danslokaler och klubbar tillhandahöll säkra utrymmen för HBTQ+-individer att uttrycka sin identitet, umgås och bilda stödjande gemenskaper, särskilt under perioder av begränsad samhällelig acceptans.
Hälsa och fitness: Att delta i sällskapsdans kan ge utmärkt fysisk träning och mental stimulans, vilket bidrar till förbättrad övergripande hälsa och kondition. Det kan främja en känsla av välbefinnande, fysiskt självförtroende och förbättra koordination och balans.
Politiska influenser:
Diplomati och internationella relationer: Sällskapsdans, särskilt bland diplomatiska kretsar, har använts som ett diplomatiskt verktyg för att främja goodwill, stärka kulturella band och lindra politiska spänningar mellan nationer.
Politisk aktivism och protest: Sällskapsdans har också använts som en form av politisk aktivism och protest. Konstnärer, artister och dansgrupper har använt dans som ett sätt att uttrycka politiska budskap, öka medvetenheten om orsaker och utmana sociala orättvisor.
Nationsbyggnad och identitet: Sällskapsdans har varit avgörande för att bygga nationen och befästa nationella identiteter. Vissa danser, rytmer och dansformer har blivit synonyma med specifika nationer och tjänar som symboler för kulturell stolthet och enhet.
Politiskt beskydd: Historiskt sett har monarker, politiska ledare och mecenater stött och främjat sällskapsdans för underhållning, kulturell berikning och politisk vinning. Detta beskydd har format utvecklingen och utvecklingen av dansformer.
Social mobilitet: Sällskapsdans har ibland gett möjligheter till social rörlighet, vilket tillåter individer från olika socioekonomiska bakgrunder att mingla, interagera och möjligen förbättra sin sociala ställning genom delade dansupplevelser.