Sua-ku-sua-dansen har sitt ursprung i Kalingafolkets tro att gudarna kunde kontrollera vädret och ge god skörd. Dansen utfördes för att blidka gudarna och be om en god skörd. Den framfördes också under uppvaktning, då ogifta män dansade för att locka ogifta kvinnors uppmärksamhet.
Sua-ku-sua-dansen utförs i en cirkel, med män och kvinnor vända mot varandra. Männen håller i bambupinnar medan kvinnorna håller i näsdukar. Dansen börjar med att männen kliver fram och tillbaka medan de viftar med sina bambupinnar. Kvinnorna kliver sedan fram och tillbaka medan de viftar med sina näsdukar. Dansarna rör sig sedan runt cirkeln och alternerar sina steg och rörelser.
Dansen ackompanjeras av en traditionell Kalinga-sång som kallas Sua-ku-sua. Sången sjungs av dansarna själva, och den berättar om kärlek och uppvaktning. Dansen är livlig och energisk, och den ackompanjeras ofta av klappar och fötter. Dansen är ett bevis på Kalingafolkets rika kultur och arv.