Chhand kommer från sanskritordet "chhanda", som betyder meter eller vers. Det innebär användning av specifika rytmiska mönster och fotarbetssekvenser som skapar ett behagligt och dynamiskt flöde i dansen. Varje klassisk dansform har sin distinkta chhand, vilket bidrar till dess unika stil och estetik.
I indisk klassisk dans är de rytmiska mönstren (tala) uppdelade i olika tidscykler, kända som "avartas" eller "laya". Dessa tidscykler markeras av dansarens fotarbete och handklappar. Dansaren rör sig enligt talans takt och följer de rytmiska mönster och variationer som föreskrivs för varje dansstil.
Till exempel, i Kathak, en av de mest framträdande klassiska dansformerna från norra Indien, spelar chhand en avgörande roll för att skapa det dynamiska fotarbetet och invecklade rytmiska mönster som kallas "bols". Kathak-dansare använder en mängd olika chhands, var och en med sitt specifika fotarbete och rytmiska struktur, som Teentala, Ektala och Jhaptaal.
På liknande sätt, i Bharatanatyam, en klassisk dansform från södra Indien, uttrycks chhand genom "adavus" (grundläggande dansenheter) och "jathis" (fotarbetesmönster). Bharatanatyam-dansare utför sekvenser av adavus och jathis i olika tidscykler, skapar komplexa rytmiska mönster och visar deras precision och kontroll.
Chhand involverar också begreppet "laya" eller tempo. Dansare kan variera hastigheten och intensiteten i de rytmiska mönstren för att skapa olika effekter och stämningar i dansen. Snabbare laya skapar en känsla av brådska och spänning, medan långsammare laya kan förmedla lugn eller kontemplation.
Sammanfattningsvis hänvisar chhand i klassisk dans till de rytmiska mönster, fotarbetssekvenser och tidscykler som utgör grunden för dansen. Det är en integrerad del av klassisk dansteknik som tillför struktur, dynamik och estetisk skönhet till föreställningen.