I pjäsen använder Soyinka dansen som en metafor för kampen mellan gott och ont. Dansen är en rituell föreställning som är full av symbolik. Dansarna rör sig i en cirkel, som representerar livets cykel. Dansen ackompanjeras också av musik, som representerar ljudets kraft. Musiken är ibland långsam och spökande, och ibland snabb och energisk. Dansen och musiken skapar en känsla av spänning och spänning, som byggs upp allt eftersom pjäsen fortskrider.
Pjäsens klimax inträffar när Demoke och Mata Kharibu möter varandra i en sista dans. Dansen är en kamp mellan gott och ont, och resultatet av dansen kommer att avgöra världens öde. Demoke dansar med all sin styrka och passion, och så småningom besegrar han Mata Kharibu. Mata Kharibus nederlag representerar det godas triumf över det onda, och det ger fred och harmoni till skogen.
Dansen i skogen är en kraftfull symbol för kampen mellan gott och ont. Det är en påminnelse om att denna kamp alltid är närvarande i våra liv, och att vi alltid måste vara beredda att kämpa för det som är rätt.